Mimmi Landberg

Sagan om Sinus och Orbita

Orbita satt i vänstra förmaket och virkade på en hjärtspets. Hon kastade en blick ut genom ovala fönstret och såg Sinus komma uppför stora bröstgången. Hon sprang ut genom leverporten och föll honom om lårbenshalsen och kysste honom på magmunnen. Därefter följdes de åt förbi vestibularapparaten in i högra förmaket. Sinus tog av sig sin fibrinpäls, som var knäppt med ledknappar. Orbita var iförd andedräkt och hade ett ledband om sitt vackra siliehår.

För att skydda dräkten tog hon på sig omentet, gick ut i köket och började ordna för utflykten. Av sin väninna Papilla hade hon fått låna enbröstkorg. I denna satte hon ner ett krus med magsaft och en knäskål med adamsäpplen, halsmandlar och näsmusslor. I en magsäck packade hon ner sårskorpor, moderkakor och tarmkäx. Därefter gick hon tillbaka till högra förmaket. Sinus hade under tiden roat sig med att slå på trumhinnan och blåsa i örontrumpeten. 

Orbita satte på sig tarmluddet eftersom det var ganska kallt, och så gick de tillsammans ut på gemensamma gallgången. Efter en stund kom de in i en skog av bronkialträd. Det var svårt att ta sig fram mellan hårrötter, äggstockar och njurstenar, men till slut stod de framför tårkanalen där deras eka låg förtöjd vid en nervstam. De hissade gomseglet och styrde ut mot Langerhanska öarna, där de hade en underbar dag. Men det blev rätt sent, och när Orbita kom hem satt Livmodern vid varhärden och var tarmvred.