Thoughts.
Att prata med någon är bra. Att ha någon att kunna prata med är ännu bättre. Att vara den som lyssnar är svårt. Att vara den som pratar är också svårt.
Att bestämma sig för att prata med någon om sina problem är ett stort steg. Det är någon man överväger många gånger innan man gör det. Men när man gör det borde det kännas bättre. Men.. om det inte känns bättre? Om det känns värre. Inte för att man inte litar på personen, utan mer för att man är rädd för vad personen ska tycka, vad som kommer hända efter och en hel del ånger. Att man kanske inte borde berättat ändå.
Tankar som, "hon kanske tycker jag är knäpp" och " nu kanske han inte tar mig på allvar"
Kommentarer
Trackback
