Mimmi Landberg

Måste tyvärr säga att jag börjar må dåligt igen. Min depression är tillbaka for sure. Jag vill vara ärlig och jag orkar inte ljuga en gång till. Det har varit bättre ett tag. Faktiskt. Men nu är det inte det. Och det funkar inte med att säga "men du har ju så mycket att vara glad för". Skulle jag kunna välja, skulle jag valt bort detta mående får läääänge sen. Jag hade inte ens valt det från början. För det är inte kul att gå runt och känna sig gråtfärdig konstant. Det är inte kul att ha ångest jämt. Känna oro, rädsla för ingenting. Panik över allt. 

Jag måste få hjälp. På riktigt denna gång. Inte gå ett år hos en psykolog och sen bara bli utskriven och försvinna ut i tomma intet där jag är nu. Utan varken medicinering eller samtal. Jag är i ett ingemansland. Och jag har två val. Antingen vänta i månader på tid inom allmän psykiatrin, eller betala hos någon privat. Och så ska det inte behöva vara. Den som har råd får bättre vård. Det är fel.