Mimmi Landberg

Ja. precis. Självmord.

Ett ämne folk inte vill prata om, eller ens vill vetas vid. 

Det är ett känsligt och jobbigt ämne.

För en del väldigt långt bort och främmande. 

Kanske känner man någon som begick självmord, kanske går man själv i tankar.

Men även om det är jobbigt, hur jobbigt det än är, så måste vi prata om det. Om någon kommer fram till dig och talar om hur han eller hon känner, då måste vi lyssna. Det kan vara svårt att veta hur man ska bemöta, hur man ska säga och göra. Men det finns egentligen bara en sak. Lyssna. Det gör så mycket. Att någon lyssnar. Tror på än och bekräftar det den säger. Att slingra sig ur eller byta ämne hjälper inte. Det kan snarare göra störra skada, eftersom man då känner skam. "detta är skamligt" "detta är inget man pratar om".

Jag har självmordstankar och går ibland i självmordsplaner, därför skriver jag också om det. För jag är trött på skam. Trött på "hysh hysh" om saker. 

Jag har överlevt 2 självmordsförsök. Har åkt ambulans, blivit inlagd. 

Jag skiter i vad folk anser, vad folk har för åsikter, för det är fortfarande jag som är punkten i det här. Det är jag som mår dåligt och det är jag som gjort det. Jag har ansvaret.

"det är egocentriskt med självmord" tycker säkert en del. Ja, delvis är det det. För man lämnar sina anhöriga. Man "sviker" sina vänner och man lämnar kvar en massa frågor. Men det är fortfarande ens egna val. Vi vet inget som lidandet och smärtan inom personen som genomfört ett självmord. Det kan vi aldrig veta. 

"stackars lokförare" "stackars människa som hittade personen i snaran" "stackars poliser som plockar ihop kroppsdelar". Absolut. MEN, det är fortfarande personen som genomfört det, som det handlar om. Personen mådde så dåligt att den inte såg någon annan utväg. 

Jag accepterar andras åsikter. Ingen behöver hålla med, men det är fortfarande personens egna upplevelse som är sann.