"Vad ska du göra sen då?"
Jag förstår att folk frågar, av nyfikenhet eller av välvilja. Jag skulle säkert själv frågat om det gällt någon annan jag kände, som tog examen nästa sommar, men snälla ni som känner mig: fråga inte mig. Eller ja, om ni frågar, tvinga inte fram ett svar som ni själva tänkt ut och som är "rätt". För examen för mig innebär slutet just nu. Och pressen stiger bara när jag får frågan och märker att personen vill ha ett "rätt" svar, dvs: "jag ska jobba på ... enheten/avdelningen" , "jag har redan sökt jobb" osv.. för i mitt fall gäller det att fixa nuet, skolan, livet, måendet.
Det värsta med Borderline är att man känner en enorm stress över framtiden (iaf i mitt fall) och därmed ska man försöka fokusera på nuet. Men om då nuet är kaos/ångest/panik/självmordstankar så ska man försöka tänka långsiktigt/framåt för att distrahera sig... till slut vet man ibland inte vad man ska leva i för tidsaspekt eller hur man ska tänka när både nuet och framtiden är skrämmande
