Det gör ont i hjärtat
Jag har en brevvän i Indonesien sen nått år tillbaka. Vi har inte skrivit så mycket brev eftersom hon flyttade nån månad efter att vi började skriva. De bodde förut i nån typ militäranläggning men bor nu i ett annat område. De flyttade för att det var så mycket kontroller och frihetsberövande på det förra stället.
Där de bor nu är det mycket mer öppet, men problemet är istället att deras grannar är väldigt dömande. Hon och hennes man vill bilda familj men får inga barn. Hennes man jobbar i militären och hon sköter hemmet. Eftersom hon "börjar komma upp i åren" och inte har några barn än, så är grannarna elaka och dömande.
Det har gått så långt att hon inte känner någon mening med livet längre.
'"Sometimes I think to commit suicide
What do I live for?
I can't give kids for my husband and I don't have a job
I can't please my hubby's family, I also can't please my society"
"I wonder, do I have mental sickness at the moment? You're a medical student, I'm sure you know it more"
Det är så jäkla hemskt att läsa. Hon är min vän, på andra sidan jorden. Har enorma problem och mår så dåligt. Där finns inte alls samma hjälp att få som här. Varken med samtal och mediciner för depressioner, eller eventuella IVF behandlingar om man har svårt att få barn.
Vad gör man? Vad gör jag? Ja, jag kan bara finnas där och "lyssna", svara så gott det går.
Vad gör man? Vad gör jag? Ja, jag kan bara finnas där och "lyssna", svara så gott det går.
Jag vill bara inte att hon en dag inte svarar mer när jag skriver.
Kommentarer
Trackback
