Mimmi Landberg

Ibland blir jag triggad. Börjar må dåligt igen. Det pratas dieter, hur man lyckas, misslyckanden, tränar, äter, kalorier, klädstorlekar, vikt, BMI. Dieter är som religioner. Så länge du inte "prackar på" någon annan den så är det okej.

Jag har alltid haft som motto så länge jag kört viktväktarna, att om någon frågar hur det går till så kan jag berätta, men annars bryr sig väl ingen annan egentligen om det? Jag låter dig hålla på med ditt och du låter mig hålla på med mitt.

Jag gratulerar om du lyckas som du vill. Om du känner dig nöjd.

Däremot är det ett helvete för en person som aldrig kan vara nöjd med sig själv. Som stressar sönder för minsta lilla "fel". Som aldrig kan vara spontan, utan slaviskt följer de egna uppsatta reglerna.

Som är som jag. För mig är det inte längre "bara" en diet. Det handlar inte längre om att "oj va duktig du är som går på diet och skippar allt onyttigt". För mig är det förutsättningen för att ens kunna äta någonting. Att ha kontroll och försöka lita på att jag själv gjort rätt. Försöka lita på att jag tillagade detta rätt och inte mätte upp för mycket.