Mimmi Landberg

 "hur kan du ena dagen vara topp-presterande och vara glad, för att sedan dagen efter ligga på golvet gråtandes och bara vilja dö? Varför dessa ytterligheter?" 

Svaret heter Borderline personlighetsstörning. En diagnos som är rätt svår att förstå och även svår att förklara. 

Ena dagen vill man knappt gå ur sängen, lofsa runt i skitiga kläder, ingen motivation på någonting och skulle helst bara sova och slippa vakna igen. Som en riktigt djup depression. För att dagen efter vara så speedad att man knappt hinner med att äta. Startar upp projekt och har tusen järn i elden samtidigt. 

Aldrig lagom, aldrig nöjd med mina egna prestationer. 

Svårt att lita på människor, aldrig varit kär. Samtidigt har jag inte svårt för att odla nya kontakter och vänner. Men oftast på distans. Jag är en ensamvarg, trivs i mitt eget sällskap. Men mår ändå bra tillsammans med andra. I alla fall de som känner mig väl, där jag kan vara mig själv. Annars tar energin slut på 5 minuter. "Det blir jobbigt att bara försöka förhålla sig till livet". Misstänker allt och alla, blir nästan paranoid och misstolkar allt till som sägs som om det var menat på ett elakt sätt. Vill inte vara sån!

När man var liten och ledsen så grät man. Var man arg så var man arg. Nu vill man istället bara fly från känslan. Det är jobbigt nog som det är. Det förvånar mig inte att många Borderline patienter har missbruksproblem tyvärr. Jag ska i alla fall aldrig försätta mig i den situationen. Men det finns ändå andra mindre bra sätt att hantera starka känslor på.

 

I hate you, don't leave me