Samtal
I slutet av september ska det börja en grupp där patienter med Borderline och liknande problem som jag får möjlighet att gå. Där kommer man förhoppningsvis att lära sig andra sätt att hantera känslor och ångest och börja må bättre. Det pågår under 1 års tid och man ska typ skriva på ett kontrakt att man kommer varje gång, 2 timmar i veckan. Jag funderar på att gå på det i hopp om att det ska hjälpa. Lite som att en njursjuk till slut kanske måste gå på dialys eller att en cancer patient har kemoterapi. Det känns svårt bara eftersom det är psykiskt det gäller.. Det är svårt att se det som lika viktigt för i samhället är det typ inte det. Känns mest jobbigt med skolan då jag inte vill missa massa viktiga föreläsningar och obligatoriska grejer, men måste kanske försöka börja prioritera mig själv
