Fredag
Möte imorse. Skitjobbigt samtal. Grät massor haha.. det är så tufft allting för med borderline ser man allt svart eller vitt. Allt eller inget. Hos mig är Tankar och känslor samma sak ibland. Visst låter det knäppt? Men jag har jättesvårt för att hålla i sär dessa och när jag sitter och tänker för mycket börjar jag må dåligt. Hamnar i en depressiv fas och vill til slut dö för att jag gått ner mig så djupt i träsket. Jag kan alltså gå från jättesupermega glad över att jag fått ett brev jag väntat på länge, eller över Celine Dion biljetten jag fick, till att sen skyta helt apatisk och bara stirra in i väggen men ett knivblad i handen och tänka att vilken sekund som helst slocknar allt. Det är ett helvete att vara så här jävla upp och ner hela tiden.
Vilken sjuk behandling du fick på dagis. Farligt att ignorera folks känslor sådär och inte låta en känna...
Ja, verkligen hemskt! Kan inte komma ihåg att det var så. Att du dessutom anser att det är förskolans fel att du mår som du mår, gör mig ledsen. För tro mig Mimmi, vi såg att du inte mådde bra.
