Tough

Imorgon gäller det. Möten möten och möten. Vill verkligen inte till psykiatrin nå mer efter allt som hände förra veckan. Känner mig så missförstådd och sårad. Känns också jobbigt att man "måste" bekänna att man självskadat. Brutit ett jävla löfte som jag ibland inte känner mig delaktig i. Blir som en tjurig unge när jag känner att någon bestämmer över mitt huvud och jag inte är delaktig. Hatar att vara sån. 

(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0