Mimmi Landberg

Tjaa alltså... det är lite kluvet i mitt huvud just nu. 

Innan vi åkte på vår långresa så vägde jag ca 5 kilo mindre än vad jag gör nu, vilket gör att jag inte alls känner mig sjuk nu. Jag är inte alls motiverad till att få hjälp från ätstörningsenheten just på grund av detta. Jag känner mig för tjock, för tjock för att vara sjuk. 

Innan vi reste så kände jag mig sjuk. I alla fall sjukare. Jag hade många fysiska symtom och kroppen började stänga av. Men nu när jag väger mer, så är det inte alls på samma sätt. 

Visst att det psykiska är som förut och jag vill gå ner igen, bara det är ju sjukt, men jag är rädd att börja gå upp en massa nu istället om jag skulle följa deras råd. Går jag upp en massa nu så är jag snart överviktig igen... 

 

Samtidigt säger de att de inte jobbar efter bmi på ätstörningsenheten, utan de går efter symtom. Har man dessutom varit överviktig i barndomen ( som jag var) så strävar kroppen till en högre vikt även i vuxen ålder. Även om jag aldrig skulle  tillåta mig själv att börja gå upp en massa igen. 

 

Så jag är kluven. Dessutom har jag inte möten där varje vecka utan typ var 3e och det gör ju att jag kommer se till att gå ner under denna tid.. Det känns som det rinner ut i sanden och jag har inte riktigt förtroende för den psykolog jag har där heller. Så bajs på hela grejen! Men går iaf kvar i individualterapin i dbt.