Lördag
Hej
Jag blev lite chockad nästan för jag kom in på din blogg pga studier. Läser om psykiatrins historia o söker efter bilder. Men så såg jag din huvudpresentation och blev helt paff. Det låter som det är jag själv som skrivit det. Jag har EDS, jag har haft problem med psykisk ohälsa sedan jag var liten. Dock inte biten med självmord, självklart har jag tänkt att jag kan lika gärna dö, vad är meningen osv. Som de flesta gör någon gång i livet när saker blir jobbiga gissar jag.
Men det vore kul om du vill höra av dig till mig för att kanske dela lite erfarenheter. När jag såg bilder på hur du står så är det exakt likadant som jag.
Jag är 37 år, bor i Göteborg och har aldrig träffat någon som har såpass liknande problematik innan. Här är både läkarna och sjukgymnaster tvingade att läsa på lite innan de kan hjälpa mig (hör det konstant) så hör av dig vilket vore jätteroligt.
Mvh Pernilla
[email protected]
En sak till. Du ska inte skriva och se det som "trots". Det är inget fel på dig. Inte ett dugg. Du är inte mer annorlunda än någon som har cancer eller va fasen en tå mindre eller nåt.
Sjukdom som sjukdom. Det är så tabubelagt med psykiska sjukdomar. Oavsett vad man säger. Många höjer på ett ögonbryn eller rynkar på näsan om någon är öppen med det.
Att våga vara rak, öppen och skriva om det som du gör är en styrka. Glöm aldrig det. Att kunna vara ärlig med att man är sjuk, dessutom "i huvudet" är inget annat än att vara jävligt stark. Så se dig aldrig som "trots". Det är andra som är "trots". Du har levt med att vara handlikappad, att ligga steget efter friska. Du är sjuksköterska. Du står på en jäkla häst liksom. Snacka om att andra är "trots". Du är en supermänniska i jämförelse. Hoppas det inte tas på fel sätt och att du förstår vad jag menar.
