Mimmi Landberg

Känner mig som en berg och dalbana känslomässigt. Lättad och glad att det är över och kom fram till det jag misstänkt, men samtidigt ledsen och arg att jag inte fått veta  så att man kunnat få stödinsatser, anpassning och förståelse tidigare. Jag är som jag är utan anledning. Jag har som sagt autism. Dessutom har jag fått ptsd diagnosen av trauman som hänt och troligen har de upplevts än värre pga autismen, som man inte vetat tidigare. Så nu väntar behandling, vilket känns bra men också sjukt skrämmande. Obehagligt att behöva gräva i hålet och gå igenom det igen. 

Försöker se framåt och längta till saker som är på gång, nu när det är rätt jobbigt. 

Jobb idag och Zumba ikväll iaf <3 

Letter from Italy! <3