Crytime
Grät massor idag på mötet, så jobbigt att prata om när mina föräldrar dör i framtiden och jag blir själv. Förstår ju att jag kommer
behöva nån form av boendestöd, men det är inget jag vill… Att ha autism och förlora sina föräldrar är värre, då förändringen blir så påtaglig och stor och jag inte vill ha egen familj, barn osv. Känns som man måste ha såna framtidsmål
som barn och hus i den här världen. Men mitt mål är att orka en dag till, kunna jobba imorgon, fortsätta med Zumba och resa ibland. Men då är man inte som normen, och passar inte in. Jag lever med tankar på suicid och det är ännu mer aktuellt
när mina föräldrar dör, för jag har inget kvar då känns det som. Och varför ska jag då planera längre än så? Har jag barn så är jag inte fri att välja när livet tar slut osv..
Kommentarer
Postat av: Ida
Det är så tunga tankar och läskigt att tänka på <3
Hoppas att du är på en annan tryggare plats i livet när det väl händer och att den dagen är långt fram såklart. Förstår att autismen gör det väldigt svårt
Trackback
