….
Efter tio år vill de nu skriva ut mig från psykiatrin, för att jag varit patient så länge. Så det blir i princip mitt eget fel att jag haft fel diagnos och fått fel behandling i nästan tio år och nu äntligen fått rätt diagnos - autism. När saker äntligen börjar falla på plats, då rycks mattan under fötterna. Jag tillhör habiliteringen i och med min autism, men min upplevelse är att de inte vill ta i någonting som har att göra med psykiatri. Och beträffande ätstörning vill de inte ens beblanda sig i, utan det är ätstörningsenheten som ska hjälpa till, men de hänvisar i sin tur tillbaka till habiliteringen iom autismen. Autism är livslångt precis som diabetes, så varför tas uppföljningar och regelbunda "kontroller" bort när det handlar om psykiatri men inte fysisk sjukdom/ diagnos? Autism är ju just ojämn förmåga, man klarar alltså vissa saker utmärkt men kanske kommer behöva stöd inom andra hela livet?
Kommentarer
Trackback
