Mimmi Landberg

Zumba - Sushi - vila

Perspektiv på ridning

Handlar om en man som lyckades fly från ett koncentrationsläger i Nordkorea. Mycket gripande och bra bok!

Skriven av en psykiater i samråd med hans klient. Patienten hade grav schizofreni med hela 17 personligheter som uppkommit under uppväxten då hon blev både misshandlad och sexuellt utnyttjad. Också en mycket bra och läsvärd men oerhört tragisk och tung bok. Finns bara att köpa på engelska i sverige nuförtiden, men bibliotek kan ha den på svenska

Jobb dag idag. Har mest gjort omvårdnad, matat under lunchtid, hjälpt till med påklädning och gett mediciner. Suttit och samtalat med min patienter en del också :) det är fascinerade att lyssna på olika patienters livshistoria. Varje människa är unik

Det går bra hittills :) har varit med och duschat en patient med sån hibiscrub tvätt som man alltid gör före operation för att avdöda alla bakterier i huden för att minska infektionsrisken efter en operation. Sen fick jag sätta kateter på en kvinna också för första gången :) 

Senare under dagen fick jag koppla blodtransfusion och även blanda och ge antibiotika intravenöst :)

Fick en anonym kommentar idag som löd såhär:

 

"Hur tänker du kring din utbildning? Hur kommer du orka jobba som sjuksköterska med all stress det innebär, om du är psykiskt sjuk?? Jag är bara nyfiken, för jag skulle aldrig välja att plugga till sjuksköterska om jag var deprimerad..."

 

Tänkte svara på den så gott det går, för jag förstår att en del tänker detsamma :) Du som skrev kommentaren får gärna höra av dig till mig. Så kan jag kanske förklara lite mer. Jag bits inte ;)

 

I alla fall,
För att börja från början, så hamnade jag i en depression under gymnasietiden när jag läste till undersköterska. Jag hade sen många år innan tänk plugga vidare men var ändå tveksam när jag hade tagit studenten. Jag chansade, sökte in och kom in. Då var ju nästa fråga, om jag inte tackar ja, vad ska jag istället göra? Jobba skrämde skiten ur mig och jag älskar att plugga, lära mig nya saker, skriva uppsatser och studera. Jag har alltid haft lätt för mig i skolan och därför blev det ett rätt enkelt svar för min del. Jag vet hur man pluggar, jag har gjort det hela mitt liv och det kan jag, därför bör jag fortsätta. En för stor omställning och istället börjat jobba hade inte fungerat. Jag har inte ångrat en sekund att jag tackade ja, för jag älskar verkligen att plugga det vi gör, även om inte all vårdvetenskap är den mest roliga, men hellre det än nått annat. Skulle jag kunna plugga hela livet så skulle jag göra det.
Jag har dock tvekat så många gånger, varför läser jag ens till sjuksköterska? Vill jag ens jobba som det? Och jag har kommit fram till i samråd med min psykolog, att jag ska vara i nuet. Just nu läser jag till syrra. Just nu går jag i skolan, imorgon är det praktik, vi har uppgifter till denna kurs och jag tar en dag i taget. För min del har det aldrig fungerat att försöka se för långt framåt, för det skrämmer mig bara, skapar en enorm ångest och får mig att direkt vilja hoppa framför ett tåg och slippa allt. Utan överdrift.
Att ha en psykisk sjukdom och plugga till sjuksköterska ser inte jag som ett problem eftersom jag har så mycket självinsikt. Jag vill hjälpa andra att må bra fysiskt och psykiskt utan att själv försöka få hjälp tillbaka. Jag är där för att hjälpa patienten, hen ska inte hjälpa mig att må bra.
Jag vet när min gräns är nådd, jag känner när jag inte kan, bör eller ska jobba för att jag är för okoncentrerade eller mår för dåligt. Jag kan ha många bollar i luften och tycker om att vara sysselsatt samtidigt som jag behöver vila däremellan och det löser jag själv. Jag är en ensamvarg på fritiden ;)

En depression i sig går över efter ett par år och därmed kan du ju alltid söka till sjuksköterska sen när du är frisk i så fall. Jag har inte enbart en depression utan en del andra problem/sjukdomar, men jag går som sagt på samtal och har mediciner själv :) Dessutom, som sagt, så har jag väldigt mycket sjukdomsinsikt. Jag börjar bli mer och mer påläst och vet hur jag ska hantera allt. Jag vet hur jag själv funderar även om allt ibland bara rasar samman när jag är hemma.

 Hoppas du fick svar på din fråga :) Hör av dig igen annars.

 

 

 

Grät i flera timmar igår kväll av ångest, somnade gråtandes och vaknade upp med enorma påsar under ögonen.. 

Idag går det bättre iaf. Har hunnit sätta 2 katetrar och det va första gången så det känns bra :)

Tänderna som skulle tas bort förut, behöver troligen inte det längre. Däremot misstänker man att Pontus har struma, en för snabb produktion av sköldkörtel hormon, så de tog blodprover. Så får vi se vad det visar. Efteråt fick hon ett rosa bandage med hjärtan :*

Ultraljudet visade också eventuell påverkan på hjärtat pga struma, så det verkar inte som att hon har blåsljud iaf.

Är hos veterinären nu och ska ta ultraljud på Pontus hjärta och även lämna blodprover

Hon är inget jättefan av att bli instängd haha..

Haha pappa klev upp på Sorfa! ;) lagom storlek men han tyckte man fick lite träsmak ;)

Ridningen gick bra! Vi tränade förvänd galopp :) alltså att man rider tex. Vänster galopp i höger varv eller tvärtom. 

Vi red en och en så det blev lite fri ridning också, så då passade jag på att rida lite skänkelvikning, bogen in och tagen bakdel. Det är kul att rida lite fritt och träna på det man känner att hästen behöver nu :) 

Går till sorf nu! Blir igenridning idag eftersom jag jobbar kväll varannan måndag på praktiken och missar ridningen då. Ska ha V nu på första lektionen och de har hoppning haha.. Har knappt ridit honom och än mindre hoppat, så vi får väl se hur det går :) han har skitbra hoppteknik men jag är inte riktigt van vid hans teknik :p 

På den ordinarie lektionen ska jag iaf ha Zulle :)

Sitter och söker fram några artiklar om vårdrelationer till våra uppgifter i den här kursen. de ska skrivas utefter praktiken :) lite smådrygt att sitta och sålla och läsa massor med olika artiklar för att hitta nån bra haha..